Stark inifrån och ut: Frida Gylner om mindset, träning och kost

När du ser tillbaka på Frida före 2018 och Frida idag, vad skulle du säga är den största skillnaden?

- Den största skillnaden är nog att jag har blivit enormt mycket mer ödmjuk. Både inför livet, att man överhuvudtaget får finnas till och vakna varje dag, och inför andra människor. Jag har blivit mer accepterande och förstående som människa överlag.

Det sker en så stor förändring inom en att den nästan inte går att förklara. Jag har verkligen försökt sätta ord på det själv, men det är mer en känsla. Jag är inte samma person längre och jag minns nästan inte hur ett vanligt liv är jämfört med det jag har nu.

Det är verkligen ett före och efter. Innan existerade jag och livet var i svartvitt. Nu lever jag och livet är i färg. Det är klart att det är en sorglig historia att få en cancerdiagnos, men någonstans kanske man också förstår vad det här som kallas livet faktiskt handlar om.

Döden är ständigt närvarande. Det är som ett hot, som en bomb som tickar, fast man inte vet när eller om den kommer explodera. Det är som ett program som snurrar i bakhuvudet hela tiden.

I fronten pågår ett vanligt liv och jag har förmånen att vara pigg, alert och stark, både fysiskt och mentalt. Men i bakgrunden finns existentiella frågeställningar, oro och ett slags kroniskt lidande. Det är inte aktivt hela tiden, men det ligger där.

Du gick från att ta dina första steg efter förlamningen till att springa halvmaraton och göra En Svensk Klassiker. Vad lärde den resan dig om kroppen?

- Nummer ett är att inte ta kroppen för given. Det var lite som att bli född på nytt, fast som vuxen. Hjärnan var med mig, men jag fick lära mig att gå, äta och bara vara i kroppen igen.

Jag var så trött i huvudet att människor kunde behöva säga: “Frida, nu stirrar du igen. Byt punkt.” Då fick jag aktivt flytta blicken.

Jag fick en enorm respekt inför min kropp. Folk tänker ofta att man ska gå i krig eller kamp mot sjukdomen, men jag tänkte mer: vilken fantastisk kropp som bara finns här och bär mig. Absolut, immunförsvaret gör fel och det är därför jag har fått den här tumören. Men min kropp är inte emot mig. Den jobbar med mig, och det har den bevisat flera gånger.

Först insåg jag att jag har en kropp. Sedan har jag slutit fred med den och hejar på den. Jag lyssnar på den, respekterar den och pratar med min kropp ibland. Jag ser den lite som en maskin som ska fungera, och då hjälper jag till att serva, ta hand om och stötta den så gott jag kan.

Du har sagt att fysisk styrka bygger mental kraft. Vad betyder det för dig i praktiken?

- Det insåg jag inte alls innan, eftersom jag varken tränade eller åt särskilt hälsosamt. Jag tog allt som hade med hälsa att göra för givet.

Men när man förlorar allt vad hälsa innebär, på sätt och vis, inser man vad kroppen och det mentala faktiskt är kapabla till.

Jag tappade fotfästet och tänkte: “Jag ska ju dö nu, så jag måste se vad jag egentligen klarar av.” Det var någon form av överlevnadsinstinkt. Att känna sig stark i kroppen korrelerar direkt för mig med att känna mig stark mentalt.

Om jag inte tränar och känner att jag säckar ihop, eller att jag inte tar hand om mig själv, hamnar jag ganska snabbt i en mental svacka.

Jag blir räddare. Jag känner mig svag, kroppen känns svag och jag kan känna mig uppäten av sjukdomen. Men om jag håller mig stark fysiskt känner jag att jag kan flytta berg, oavsett vad som händer.

Läkarna försökte ge mig antidepressiva när det var som tuffast. Men det enda som verkligen fungerade för mig var träningen. När jag började träna hårt och tungt slog det alla mediciner som någonsin erbjudits mig.

Träningen är ett lyckopiller rakt in i mental kapacitet och inställning.

Frida återkommer till att motivation är något flyktigt. Den kan hjälpa oss att börja, men inte alltid att hålla i.

För att skapa verklig förändring behöver man bygga stödstrukturer, sänka trösklarna och bli intresserad av processen.

Det handlar inte om att alltid känna sig inspirerad. Det handlar om att göra det tillräckligt enkelt att fortsätta även när inspirationen saknas.

Vad tycker du är det viktigaste att förstå när det kommer till kopplingen mellan kroppen och det mentala?

- Vi går runt och bär på kroppen utan att tänka på att den är där. Att uppmärksamma kroppen, vara nyfiken på den och se vad den är kapabel till är jätteviktigt.

Om man inte är en person som tränar och börjar träna lite lätt, kanske springa lite eller lyfta tungt, märker man snabbt att något händer.

Ingen ångrar ett träningspass. Det beror på att det sker så mycket i hjärnan och kroppen, biokemiskt, som vi kanske inte ens förstår fullt ut.

Vi måste använda våra kroppar för att få ut det mesta av vårt mentala. De är helt beroende av varandra.

När Frida möter stress eller oro arbetar hon mycket med att skilja tankar från sanning.

Hon försöker låta känslor få finnas, snarare än att trycka bort dem. Andning, träning, tystnad och konkreta handlingar blir sätt att bryta tankemönster och komma tillbaka till kroppen.

Ett av hennes mest konkreta verktyg är oväntat enkelt: att diska för hand.

Vilka mentala strategier använder du när du möter stress, oro eller motstånd?

- Jag försöker separera mig från tanken. I min situation är det lätt att hamna i katastroftankar, men då försöker jag tänka att det här bara är tankar. Tankar är inte sanna. De är just tankar, och den här tanken skapar en obehaglig känsla i min kropp. Det är helt okej.

Ju mer motstånd man gör och ju mer man försöker trycka bort tanken, desto mer intresserad blir hjärnan.

Sedan lyckas jag såklart inte alltid. Ibland blir det storgråt, att boxa i kudden eller att gå och boxas på gymmet medan tårarna sprutar. Det är också en strategi. Att bara låta det komma.

Fler tekniker för stresslindring:

- Djupandning hjälper mig också. Jag kan fokusera på något och räkna ner 21 andetag. Tappar jag fokus vid 18 börjar jag om.

Jag har också varit på ett antal tysta retreats med buddhistisk inriktning. Där har jag fått många metoder och strategier kring meditation och medvetenhet.

Sedan handlar det också om att bryta genom att göra något annat. Jag ser hjärnan lite som en dator. Om den är väldigt upptagen med att ha ångest eller vara orolig, då försöker jag bryta genom att göra något konkret.

Min psykolog har till exempel sagt: “Diska är jättebra, Frida, för hand alltså.”

När man diskar känner man doften av diskmedlet, vattnet mot händerna, varmt och kallt. Man lyssnar på ljudet från kranen och porslinet som skramlar.

Man aktiverar flera sinnen. Gör man något fokuserat och medvetet kan det bli ganska intressant. För mig handlar det om att flytta fram medvetandet när jag mår dåligt och notera: nu händer det här. Bryt, gör något annat.

När Frida började springa inför operationen förändrades hennes relation till träning i grunden. Hon hade alltid förstått att träning var bra, men först när rörelse blev kopplat till överlevnad förstod hon kraften i den fullt ut.

Träningen blev också ett sätt att förändra bilden av sig själv. Det hon tidigare trodde var omöjligt visade sig vara möjligt.

Du började springa inför operationen efter att läkaren betonade vikten av rörelse. Hur förändrade det din syn på träning, och vad betyder träning för dig i dag?

- Det förändrade allt. Jag hade alltid förstått att träning var bra, men inte på den nivå som jag förstår det i dag.

Framför allt förändrade det bilden av mig själv. Jag hade sagt att jag inte kunde. Jag hade varit i konflikt med min dåvarande kille om att “det går inte” och “du förstår inte, det gör ont i lungorna.” Det där var mentala spärrar som hade blivit sanningar.

Plötsligt blev jag piskad till något och slogs för min överlevnad, och då gick det jättebra. Då flög jag fram de där fem kilometrarna på 26 minuter första gången jag skulle springa min femma. Jag som aldrig trodde att det någonsin skulle gå. Då visste jag att det är klart att det går.

- Idag betyder träning allt.

- Det finns människor som tränar betydligt mer än jag, men för mig är det framför allt en fristad.

Det är mitt lilla hemliga rum där jag kan samla kraft, bygga mig stark och känna hopp och tro på mig själv, kroppen och framtiden.

Jag gillar också miljöer där människor tränar. Gym, idrottshallar och platser där människor tar hand om sig, använder sin kropp, pressar sig lite, tror på sig själva, spränger gränser och strävar framåt.

Vilken typ av träning gör du helst?

- Löpning, gym och lite boxning. Det var mer boxning för några månader sedan, men jag kommer komma tillbaka till det.

Vad är ditt bästa råd till någon som vill börja träna efter en period av stress, sjukdom eller låg energi?

- Sänk tröskeln så mycket att det inte går att misslyckas. Jag tycker mycket om boken Atomic Habits, (1 procent metoden) av James Clear. Den har hjälpt mig enormt.

Det handlar om att hitta startknappen och göra det enkelt. Om man vill börja läsa kan målet vara en sida varje morgon, i samband med en vana man redan har.

Samma sak gäller träning. Gör det så enkelt att det inte finns något motstånd. Så fort motståndet blir för stort är risken att vi struntar i det.

Jag tycker också om att sätta intentionen för dagen. Vem vill jag vara i dag? Det handlar om att se möjligheter snarare än hinder. Även när något är svårt kan man försöka se potentialen. Det gäller både träning, jobb och livet i stort.

Det finns så många tankesätt och metoder att utforska som kan göra livet rikt, spännande och meningsfullt. Ta del av människor och idéer som inspirerar dig.

För Frida handlar näring inte om kalorier eller prestation. Det handlar om bränsle, energi och att ge kroppen bättre förutsättningar.

Hon beskriver antiinflammatorisk näring som enkel i grunden: ren mat, få ingredienser och fokus på vad kroppen kan använda.

Hur förklarar du antiinflammatorisk kost?

- Jag förklarar det gärna enkelt. För mig handlar det om rena livsmedel, helst sådant som innehåller en ingrediens.

Det kan vara kött, fågel, fisk, ägg, grönsaker, nötter, olivolja och omega 3. Även livsmedel som gurkmeja, ingefära och vitlök.

Jag pratar inte kalorier som hälsocoach. För mig är mat bränsle för kroppen. Jag brukar jämföra det med att tanka premium i en Ferrari, i stället för att behandla kroppen som en knackig Opel.

Jag är ganska nördig när det kommer till att optimera kroppen, men när man börjar känna skillnaden i mående blir det också kul.

Vad är skillnaden mellan antiinflammatorisk kost och ketogen kost?

- En ketogen diet är mer specifik. Om du tittar på tallriken bör en mycket stor del av ditt energiintag komma från fett, helst 75 till 80 procent eller mer. Det kan vara avokado, olivolja, paranötter, animaliskt fett, en god entrecôte eller kyckling med skinn.

Antiinflammatorisk kost är bredare. Det handlar inte bara om fett, utan mer om att stödja kroppen med ren mat och ingredienser och näringsämnen som kan bidra till att minska inflammation och stärka hälsan.

I sin coaching arbetar Frida helst med klienter över minst tre månader. De första veckorna beskriver hon som tuffa, men också viktiga. Det är då kroppen och hjärnan ställer om, och då klienten behöver stöd, struktur och uppmuntran.

För Frida handlar coaching inte bara om att ge råd. Det handlar om att finnas nära, hjälpa klienten att se fallgropar och bygga tro på förändringen.

Hur ser ett upplägg med coaching ut med dig?

- Jag brukar helst jobba med klienter i minst tre månader. De första fyra veckorna får man räkna med att det kan vara riktigt tufft. Då handlar mycket om kosthållning, att minska inflammation och att ställa om kroppen.

ag coachar framför allt kring kosten, även om träning också finns med. Jag är utbildad PT, men i början brukar många behöva ägna sig mest åt promenader och kanske två styrkepass i veckan.

Upplägget består ofta av incheckningar en gång i veckan, fysiskt eller digitalt, och däremellan kontakt via WhatsApp. Det blir mycket tips, råd, samtal och hejarop.

Frida Gylners resa visar hur nära kroppen och det mentala hänger ihop. Efter diagnosen behövde hon bygga upp sin kropp, men också en ny identitet, ett nytt mindset och en ny syn på livet.

I dag använder hon sina erfarenheter för att hjälpa andra att förstå kroppen, skapa hållbara vanor och hitta tillbaka till kraften i träning, kost och återhämtning. Inte för att prestera mer till varje pris, utan för att bygga en hälsa som håller över tid.